Jag är socionom med vidareutbildning i familje- och relationsorienterad psykoterapi och i biblioterapi. Jag har även lärarexamen med sv2 som huvudämne.
Jag är initiativtagare och kursansvarig/kursledare i kursen Det biblioterapeutiska arbetssättet (7,5hp) på Ersta Sköndal Bräcke högskola.
Som socionom har jag sedan 14 år tillbaka arbetat i olika projekt på Bufff (Barn och ungdom med en förälder eller familjemedlem i fängelse/häkte/frivård), just nu som projektledare i projektet Biblioterapi inom Kriminalvården och med anhöriga.

Första gången jag kom i kontakt med begreppet biblioterapi var hemma hos min mamma i Finland. Jag bläddrade i en veckotidning som skriver om hälsa och välmående (Kotilääkäri), och just i det numret skrev en journalist, med tendenser av årstidsbunden depression, om biblioterapi bland olika alternativa terapiformer som hon testade och skrev en artikelserie om.

Jag har skrivit dagbok sedan jag var sju år och haft böcker och skrivandet som bästa vän under alla år. Jag har utbildat mig till lärare, socionom och familjeterapeut, och genom livet haft kreativitet och kultur som bästa arbetsverktyg i olika sammanhang.

I hennes artikel hittade jag nu ett nytt begrepp – biblioterapi – som ramade in mina intressen och erfarenheter, mitt förhållningssätt och mycket av det jag hade varit involverad i under åren. Begreppet ledde mig vidare till Föreningen för biblioterapi i Finland, som bildats redan 1981 som den första biblioterapiföreningen i Europa, och till allt som har skrivits och gjorts inom ”biblioterapi” över hela världen. Entusiasmen visste inga gränser!

Jag sökte till föreningens biblioterapiledarutbildning i Finland av en omedelbar impuls, blev antagen efter en personlig intervju som ingår i antagningsprocessen, och pendlade mellan Sverige och Finland under ett år. Utbildningen till biblioterapiledare (kirjallisuusterapiaohjaaja) var 30 hp och ett samarbete mellan Föreningen för biblioterapi och Helsingfors universitet.

Efter utbildningen i Finland ville jag hitta biblioterapeutiska sammanhang även i Sverige. Jag började kartlägga det biblioterapeutiska fältet, och kunde snabbt konstatera att användningen av begreppet var mycket begränsad; det fanns ingen organisering kring biblioterapi, som i så många andra länder. Förhoppningen om att hitta biblioterapivänner började nästan tyna bort, tills jag kontaktades av Nina Ström (fd Frid) i samband med hennes research inför boken Läsa, läka, leva! : om läsfrämjande och biblioterapi. Med den finska föreningen och Juhani Ihanus, pionjären inom biblioterapi i Finland, påbörjade ett intensivt visions- och utvecklingsarbete som fortfarande pågår. Den biblioterapeutiska vägen har bl a lett till att jag av min lärare i psykoterapi, studierektor Jan Pålsson och hans efterföljare Ulf Hammare, fick möjligheten att starta en utbildning på Ersta Sköndal Bräcke högskola. Som kursansvarig/kursledare har jag nu genom åren fått träffa många andra entusiaster och det biblioterapeutiska utvecklingsarbetet är någonting vi alla gör tillsammans, inom olika professioner. Mycket inspirerande, både som kompetensutveckling inom yrkesarbete, och som självomsorg.

PIA BERGSTRÖM